Idag har ju som sagt Molly varit själv på dagis mellan 08.30-11.30 Efter lunch var jag med o la henne. Tyckte egentligen att det var onödigt för mig att åka dit i 10 minuter, men enligt Annika så är det en del barn som blir jätteledsna då dom blir trött + att hon ville se mina "läggrutiner". Jag stod bara o tittade på, Molly blev påklädd o nerbäddad av fröken. Lilla miss Lisa var också med o hjälpte till. Det tyckte Molly om. Sen rullade dom ut henne på baksidan (det är som en altan under tak där småbarnen får sova). Molly somnade direkt! Då var det bara för mig att åka igen.

Åkte in på jobbet o hälsade på Sanna. Köpte ett par vantar som Molly ska få ha på dagis när dom är ute o leker. Kl 14 ringde dom o sa att Molly vaknat så då begav jag mig in till dagis igen. Det var full rulle inne i leksalen. Molly fick syn på mig men brydde sig inte i det, hon fortsatte o leka. Jag satt mig på huk, då kom Hugo i full fart o omfamnade mig... -MAMMA! skrek han. Haha! Kul att nån blev glad av att jag kom. Förklarade dock att jag heter Sandra, inte mamma, haha! (tydligen var jag lik hans mamma, fast han kallar alla kvinnor för mamma) Sötis!

Molly var inte ett dugg sugen o åka hem. Hon hade ju tokskoj! Fick även chansen o träffa chefen för dagiset, jättetrevlig dam. Hon berömde Molly  Kul! Efter att jag försökt att få tag på Molly 100 ggr o hon bara sprang iväg, så sa jag att vi skulle åka hem. Då sa hon -Brum! o sprang in till kapprummet.

Vi tog en till trip till mitt jobb. Orkade inte åka hem med tanke på att vi skulle möta upp Robban inne i stan (Höganäs o kolla på kakel... IGEN!). Väl hemma blev det stuvade makkisar o korv till middag. Mums!

Molly sover sen ett tag tillbaka. Jag ska ta o slå mig ner i soffan o se på Biggest Looser. So long!

Ja då har man lämnat över ansvaret för att ta hand om Molly till dagispersonalen... Trodde att jag skulle vara med idag också, men Annika tyckte att vi skulle testa att lämna henne. Ska tillbaka efter lunch (11.30) o vara med när hon ska läggas i vagnen (hon ville se vilka rutiner jag har). Kändes bra att åka därifrån. Molly vinkade innan jag gick ut, inge gråt *skönt* (mammahjärtat hade nog inte klarat det)... Sen skulle hon vinka genom fönstret innan jag satte mig i bilen, men det var en lastbil utanför o den var ju MYCKET mer intressant än mig. Hon tittade bara på mig, sen pekade hon på alla barnen istället. Inte ville väl hon vinka till mig, är ju skojjigare att leka  Dom skulle ringa om det inte fungerade. Men jag är rätt säker på att jag inte kommer få ngt samtal. Känns konstigt att sitta hemma själv... alldeles tyst! Ska ta o svänga ihop en lunch snart o mysa ner mig i soffan o titta på Våra bästa år... o njuuuta!