I tisdags var ingen bra dag... trodde jag skulle åka på en riktig pangförkylning. Hade jätteont i hela kroppen, precis som när man har feber, men jag hade ju ingen feber. Bara värk. Även Molly var tokgnällig o hade diarré, så dan kändes vääääldigt lång innan R kom hem från jobbet. Tur att M sov 3 timmar i sträck på dan.

Igår kände jag mig mycket bättre, men huvudvärken har hållit i sig sedan i måndags. Jag hatar att äta tabletter/medicin, så jag kanske får skylla mig själv som ätit 2 tabletter på nu 4 dagar  Sömn är min medicin när jag har huvudvärk, men det blir det ju inte mycket av nuförtiden

Idag ska jag o Molly möta upp Stina o Annie inne i stan o gå på babysång där. Jag trivs inte riktigt här på Alnön på babysången. "Fröknarna" är jättesnälla o Molly har ju jättekul (som egentligen har ngn betydelse)... men barnens föräldrar är inte så himla trevliga... pratar knappt med mig. Så man sitter där som ett fån när Molly leker. Men det är lite typiskt ett Sundsvallssyndrom (inte alla, ni vet vilka ni är som inte ska ta åt er)... Men många sundsvallsbor har så himla svårt att släppa in någon "ny" i sitt sällskap... då är dom snorkiga o otrevliga istället. Detta gäller faktiskt mest tjejerna. Ett exempel: Jag o R var på en fest för över ett år sedan där vi var 4 killar o 4 tjejer. Vi satt alla inne i vardagsrummet o surrade o lyssnade på musik. Efter ett tag gick dom andra tjejerna in i köket o satte sig, ja ja tänkte jag, dom kommer väl snart. Men icke! Dom satt sig o spelade spel o jag fick sitta med grabbarna (som bara snackade bilar)... Efter ett tag blev jag irriterad o gick in i köket o verkligen försökte komma in i deras diskutioner. Men jag kan ju inte påstå att det gick bra! Skönt att vi åkte hem tidigt!